Linda Skugge skriver idag på
Newsmill om författarnas möjligheter i det nya kulturklimatet, och om vilka möjligheter som Internet, fildelning och
Piratpartiet innebär för just författare.
Hon säger mycket klokt. Hon tar bland annat upp att det är näst intill omöjligt att försörja sig som författare av litteratur idag. Och det är ingenting underligt med det.
1) Antagnings- och utgivningsprocesserna är extremt långa.
2) Det krävs stora investeringar för att trycka upp ett lager med böcker och skicka runt till bokhandlarna.
3) Böckerna måste editeras, sättas, designas, tryckas, packas, skeppas, hanteras, ställas upp, prissättas… det är enormt många mellanhänder mellan författare och läsare.
4) Författaren har små eller inga möjligheter att (som t.ex. artister kan) göra framträdanden med sitt material. En högläsning drar inte folk på samma sätt som en konsert. Det finns med andra ord ingen egentlig sidomarknad.
5) Böcker sprids dåligt på Internet. De är svåra att kopiera och har därför svårt att nå fram till nya läsare. Den enda egentliga spridningen sker genom privat utlåning och bibliotek, men det omfattningen är tämligen begränsad.
Inte är det underligt att författarens andel blir liten och hennes villkor dåliga. Därför förvånar det mig när författare går ut och stödjer dagens system. Hur kan man tro att denna dinosaurie till kulturproduktionssystem i kombination med en begränsande upphovsrätt skulle gynna en som författare?
Låt oss titta på förutsättningarna igen, med nya ögon. Och placera boken i en ny värld.
x) Tänk om boken kunde spridas lika lätt som musik och film. Det skulle öka antalet personer som läser ett verk, öka intresset för det, och öka intresset för en tryckt pappersversion.
x) Tänk om fler böcker kom ut på marknaden och läsaren själv kunde välja vad som var bra nog att trycka.
x) Tänk om författaren själv kunde utföra eller själv ordna många (eller alla) av de tjänster som förlagen idag står för.
x) Tänk om författaren lätt kunde tillgängliggöra en massa extramaterial till sin bok… noveller, karaktärsporträtt, kartor, teckningar, bakgrundshistorier.
x) Tänk om författaren hade ett sätt att få direktkontakt med sina läsare och använda detta sätt för att engagera läsarna i skapandet av böckerna. Kanske finns det bland läsarna precis den person man behöver för att ta nästa steg i sitt författarskap. Det kan vara en ljudtekniker, en tecknare, en språkligt begåvad person som gillar att kritisera, en webdesigner, en grafiker, en tryckare… eller en person med åsikter. Tänk om man kunde nå dem.
x) Tänk om läsarna var villiga att lämna en slant direkt till en författare de tyckte om.
Tänk om allt det ovanstående är sant.
Tänk vad mycket som vi förlorar på att vara rädda för fildelningen och insistera på att klänga fast vid en långsam och dyr process för att skapa litteratur.
Kanske är det så att många författare klänger sig fast vid Myten om att bli upptäckt av ett förlag och få en storsäljare som översätts till alla världens språk. En storsäljare som tre till sju generationer kan leva i lyx på. Det vore som att vinna på lotto. Och visst händer det.
Men vet ni vad? När en herre vars efternamn var Tolkien gick till förlagen i början på 50-talet så skattades han ut. Det fanns inte ett förlag som ville ta i hans löjliga barnbok i tegelstensformat. Till slut hittade han ett som kunde tänka sig att trycka, men då fick han stå för den stora kostnaden själv. Och det gjorde han.
En bok som förlagen inte trodde på blev en av de största succéerna genom tiderna.
Vilka andra storsäljare, vilka andra drömmar, ligger och dammar i en byrålåda för att förlagen sade nej och författaren tappade tron?
Ta kontroll över ditt eget verk, författare!
Läs även andra bloggares åsikter om
debutroman,
linda skugge,
vulkan,
publicering,
piratpartiet
Inlägg
